Blogginlägg B

Sverige är förmodligen ganska unikt med sina etiska spelregler, vilket är något som jag tycker att vi måste värna om. Pressen skall inte agera varken som poliser eller domstolar, utan rapportera om det arbete som dessa institutioner utför. Faran med namnpublicering är just att den/de utpekade anses som skyldiga, trots att detta ännu inte bevisats. Vid ett erkännande eller en fällande dom är det däremot helt okej att publicera namn och bild enligt mig.
Journalister arbetar såklart efter att hitta nya scoop och nya fakta, vilket kan leda till att man vill avslöja mer än vad som kanske är berättigat. De måste då komma ihåg att dom har ett moraliskt ansvar. Media har så stort inflytande på oss och når ut till otroligt många människor, så när man har så stor makt måste man vara försiktig med hur man använder den. Oskyldiga människor skall inte behöva riskera att få sina liv förstörda. I Italien t.ex. finns inte alls dessa etiska regler, tvärtom publiceras namn och bild hej vilt. Förra året inträffade ett antal våldtäkter där gärningsmannen/gärningsmännen inte kunde hittas här i Rom. Efter ett tag publicerade både tidningar och tv namn och bilder på två män från Rumänien, och pekade ut dem som gärningsmän. Dessa förlorade sina arbeten och blev utsatta för olika hot och påhopp. Efter ett antal veckor visade det sig dock att dom var oskyldiga och den riktiga gärningsmannen hittades. Men då var skadan redan skedd, i mångas ögon var dom trots allt skyldiga eller iallafall inblandade på något sätt.
Vidare skriver tidningarna alltid ut brottslingars, eller förmodade brottslingars, härkomst. Ofta kan man läsa "Två polacker greps idag av polisen...". Detta späder ytterligare på den främlingsfientlighet som råder här (enligt mig), och risken är väl att samma sak händer i Sverige också om brottslingars härkomst skrivs ut. Samtidigt kan jag ändå tycka att det är okej om personen fällts och om bakgrunden har haft påverkan på brottet som begåtts (vilket den absolut inte behöver ha), vilket isåfall kan leda till en diskussion om hur man kan ta tag i problemet (t.ex. som i fall som rör s.k hedersmord) men om det inte är så förstår jag inte varför det behöver nämnas.

Efter att ha lyssnat på radioprogrammet slogs jag av några saker. Polisen säger att det i dåläget inte pekade på ett hatbrott, så varför skulle man då ta upp pojkarnas extrema åsikter och religion? Det bästa hade kanske varit att i det läget, när det varken fanns dom eller erkännande, att ta upp det som en detalj? Som ett av flera tänkbara motiv?
Aftonbladet valde att avslöja pojkarnas religion och den enes extrema blogg, medan t.ex. Sydsvenskan inte skrev någonting om det eftersom det fortfarande inte var fastställt vad som hänt och vilket motivet var. Den ansvariga utgivaren menade att de inte "mörkade" någonting, utan att det handlade om att ha säker information innan man går ut med uppgifter.
Helin svarade att Aftonbladet valde att skriva om det för att "hysch hysch" leder till onödiga spekulationer och i slutändan eventuellt risk för hat.
Jag tror att nöjestidningar kanske väljer att avslöja mer för att dom vill sälja mer, dom lever ju mer på lösnummerförsäljning.
I fallet med dom här killarna skulle jag som anvarig utgivare varit väldigt försiktig, särskilt med tanke på pojkarnas låga ålder. Jag skull kanske ha nämnt att dom hade extrema åsikter, men jag skulle inte ha antytt religiösa sådana, och jag skulle inte nämnt bloggen (isåfall skulle dom ju kunnat identifierats väldigt enkelt). Jag skulle nog bara nämnt ålder och att dom bor i Malmö, och att dom tydligen känt offret (eftersom Daniel enligt polisen kände sin/sina mördare då han frivilligt öppnade dörren för den/dom).

Debattartiklarna som vi läst om namnpublicering har båda sina poäng, men jag tycker ändå att man skall vara försiktig med namnpublicering. Hadenius menar att mordet på Engla eventuellt kunnat förhindrats vid en tidigare namn- och bildpublicering av Eklund. Jag är lite osäker på detta; hur skulle det ha gått till? Hans namn kom ju upp vid mordet på Pernilla, men han kunde inte bindas till det. Det fanns väl andra misstänkta också, och att gå ut med alla dom hade kanske inte förändrat någonting gällade Engla. Man visste ju inte då att det var han. Börge Hellström påpekar att risken finns att allmännheten tar lagen i egna händer om utpekade gärningsmän namnges eller om tidigare förbrytare anges, särskilt när det gäller sexualbrott. Samtidigt kan anhöriga till brottslingen råka illa ut. Detta håller jag nog mer med om, Hadenius teorier tror jag riskerar vara för skadliga för oskyldiga.
Publicering kan leda till ett hetsigare klimat i samhället, och det gagnar ju inte heller allmänheten och dess intressen...