Jag tycker att kampanjjournalistik kan vara bra om det finns ett väldigt bra skäl för att föra en sådan. Fallet med Dawit Isaak är säkerligen ett sådant. Problemet är dock att det är svårt att veta när ett fall verkligen är värt mödan att kampanja för, alla har vi olika åsikter och påverkas olika mycket av olika händelser. Det är svårt att bestämma vilka som är kriterierna och vem det är som bör avgöra om en kampanj skall föras. Det kan ju sedan också visa sig att det som man kampanjat för (ämnet för kampanjen) faktiskt inte borde ha kampanjats för, bakgrunden till beslutet om att starta en kampanj kan ha tagits på felaktiga beslutsgrunder. Personen i fråga kan ha ljugit eller så kan bakgrundsfaktan vara felaktig. Ett fall som liknar detta är kampanjjournalistiken som fördes för Medhi Ghezali, där det senare visade sig att kampanjandet inte borde ha skett. Överhuvudtaget är det riskfyllt att kampanja angående misstänkta brottslingar, det är ju inte meningen att pressen skall avgöra vem som är skyldig eller inte. Det är polisens uppgift. Samma sak gäller Annika Östberg, enligt mig. Hon har ju trots allt begått ett brott, där personer blivit mördade. Är det verkligen rätt att kampanja i sådana lägen? Det finns säkert andra saker eller människor som borde ha större rätt att synas. Jag tror säkert att pressens kampanjande för henne haft inflytande på att hon förflyttats till Sverige och snart släpps. Och jag tycker som sagt inte att det är rätt. Jag tycker inte att det är tidningarnas uppgift att avgöra om någon är skyldig eller inte, eller om straffet som utmätts var det rätta. Pressens uppgift är att vara saklig och objektiv, och det är den ju uppenbarligen inte i sådana fall. Dessutom är massmedia ett viktigt kommunikationsmedel som når ut till många människor och påverkar dem. Då är det viktigt att det som skrivs är sant och objektivt.
Även i fallet Aun San Suu Kyi har media säkert haft en betydelsefull roll, och i detta fall tycker jag att det är okej därför att vi här pratar om demokrati och frihet (precis som i fallet med Isaak). Tidningar skall självklart uppmuntra till demokrati och tryckfrihet.
Det som jag ser som riskfyllt är alltså att media har en stor makt och att det är viktigt att denna används på rätt sätt.
Ett annat fall som jag minns är den flicka som för några (många?) år sedan skulle utvisas till sitt hemland, trots att hon hade en svår ögonsjukdom som hon inte hade möjlighet att få botad där (om jag minns historien rätt). Tidningarna skrev jättemycket om det här, men om jag inte har fel så blev hon utvisad till slut iallafall. Detta är ett exempel på när jag tycker att det är svårt att veta om det är rätt att kampanja eller inte. Hjärtat säger såklart att hon verkligen borde få stanna och att tidningarna gör rätt i att försöka hjälpa henne, precis som dem gjort i flera andra fall, samtidigt som logiken säger att om svenska staten beslutat att hon måste utvisas så måste man acceptera det (eftersom det isåfall uppenbarligen finns orsaker till varför hon inte får stanna). I fall som detta är det svårt att veta vad som är rätt; själv skulle jag vilja att alla asylsökande fick stanna, men jag inser att staten inte ser på det på samma sätt. På samma gång så är det ju lite av pressens uppgift: att våga gå emot beslut och bestämmelser, eftersom det visar att vi lever i en demokrati och att alla inte behöver hålla med staten.
De som inte blir mediernas "kelgris" kan förhoppningsvis dra nytta av att vara i samma situation som den som blir "hjälpt". Om huvudpersonen får hjälp, kan andra personer sedan försöka få hjälp på samma grunder. Självklart är det dock svårt att avgöra vem som har mest behov av att bli hjälpt. Kanske fanns det någon annan som hade större behov att uppmärksamheten? Tyvärr är det ju ofta så det fungerar här i livet, alla får inte den chans eller rättvisa som dem förtjänar..
Vad det gäller tidningarna själva så är det okej om dom kampanjar för att de verkligen tror på det dom kampanjar för, inte för att dom sedan skall kunna komma och säga att: "titta, vi var bland dom som kämpade för det och tack vare oss blev det så".
Som sagt så är det svårt att avgöra när det är rätt att kampanja eller inte, vanligtvis tror jag dock att det kan vara något som inverkar på tidningarnas objektivitet och saklighet. Samtidigt kan det vara ett starkt medel för att påverka när det verkligen behövs (som i fallet med Isaak)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Bra och intressant läsning! Jag håller fullständigt med dig. Kampanjjournalistik kan i vissa fall vara bra, när det verkligen är nödvändigt. Men det finns ju risk att man kampanjar på fel grunder, som du också skriver. Det är en svår balansgång!
SvaraRaderaVisst är det rättsväsendets sak att avgöra vem som är skyldig till ett brott. Samtidigt vet vi att rättsprocessen ser mycket olika ut i olika länder. Förhållandena i fängelserna, möjligheter till en rättvis rättegång, straffets längd och dödsstraff är sådana saker som handlar om mänskliga rättigheter. Det bör media skriva om. Och då kan kampanjjournalistiken fylla ett syfte. Men det syftet ska inte vara, precis som du skriver, att ge publicitet och goodwill till tidningen själv.
SvaraRaderaChristina Winter
Det du sa om att det är riskfyllt att media har en så stor makt är helt sant, och just detta gör det ännu viktigare att de utnyttjar sin makt på rätt sätt, vilket de inte alltid gör. Det är också en stor risk att mediernas "kelgrisar" får andra människor i liknande situationer som inte får hjälp att känna sig ännu mer ensamma. Detta gäller nog särskilt asylsökande, där några få får stor uppmärksamhet när det egentligen handlar om många fler människor. Och kampanjar medierna så att en person får stanna, så kommer fler vilja göra samma sak och uppleva det som orättvist när det inte får det. Hur tråkigt det än är så kan ju inte precis alla få uppehållstillstånd i Sverige, och därför tycker jag nog att det vore bäst om medierna helt enkelt lät bli att lägga sig i det arbetet.
SvaraRaderaLinda Eriksson
Hej Maria
SvaraRaderaJag håller med dig Maria om att kampanjjournalsitik inte ska vara ett sätt för tidningarna att använda som ett verktyg för egen vinst. Du och Christina har ju en viktig poäng, dvs att rättvisa ser annorlunda ut i olika länder och då kan kampanjjournalistik vara "nödvändig". Ibland undrar jag om den publicitet som medföljer kampanjjournalistik kan försvåra förhållandena för den enskilde speciellt när "offret" lever i ett odemokratiskt land.
/S Sultan